Välkommen!

Överraskat snurrar du runt och får syn på en ung dam... ja, eller tjej, helt enkelt. Trots att hon bär en långklänning av skimrande, grått silke ser hon betryggande fredlig och förnuftig ut.
"Välkommen," upprepar hon leende och räcker fram en hand till hälsning, " hit till mitt enkla hem i Cyberspace." Du skakar hand och nämner ditt eget namn. "Jag heter Linda." svarar hon "Jag antar att Silver visade dig vägen hit, inte sant?" Du nickar och minns enhörningen. "Bra! då är allt i sin ordning, han visar sig inte för vem som helst, vet du."

'Kommer han ofta hit?' undrar du med hjärtat bräddfyllt av längtan att få återse hingsten igen. Linda drar litet på munnen, som om hon gissar sig till vad du tänker.
"Silver är som vinden, ingen vet var han går och ingen kan hålla honom kvar, men ibland kommer han och hälsar på mig här. Du kanske får träffa honom förr än du anar..." Hon stryker undan en lock av brunt hår från ansiktet. "Jag förstår att du är en vandrare, och förmodligen ivrig att få se dig omkring, inte sant?" Du nickar lite tveksamt. 'Det kan nog stämma...'
Hon skrattar till, "Det låter jättebra, kom med mig."

Fyra enkla, blåmålade pelare bär upp lika många utsirade tvärbjälkar smyckade med stjärnor och en smäcker månskära. De höjer sig till ett kupoltak där mellanrummen mellan bjälkarna fylls av ett tätt nät av humle och vit klematis, så tätt att ingen snö tagit sig igenom. Linda räcker dig ett handskrivet papper som legat på ett bord. "Turistguiden," säger hon med en blinkning. "Det är bara att välja."

Lajv	Den oändliga historien	böcker
dikter Lindas residens	uppdateringar	Om Lindas Lya
Webringar	Länkar	North Light Valley
****	Foton	****

"Som sagt," fortsätter Linda, "se dig omkring så mycket du vill, de flesta här i dalen kommer nog att låta bli att äta upp dig, men jag skulle inte rekommendera att du försöker ge dig av utan att ha skrivit i gästboken. Sinna och Triam skulle nog inte tycka om det..." Hon fäster blicken på någonting bakom dig och du vänder dig om bara för att möta två par loja, gula ögon. Två vargar, äkta vargar så som man föreställer sig dem i sina drömmar. Vilda, stolta djur med tjock, silvergrå päls och alltför intelligenta ögon. Hannen vänder ointresserat bort huvudet med en gäspning som visar upp en uppsättning perfekta, vassa tänder. Honan granskar dig ett ögonblick och du får en obehaglig känsla av att ha vägts och befunnits vara för lätt.
Skräckslaget vänder du dig emot Linda igen, hennes ögon glittrar okynnigt. "Jag skojar bara," skrattar hon, "men vi skulle bli väldigt glada!."

Skriv i gästboken Läs Gästboken